Avslut

Hela utbytet är slut för några veckor sedan, men jag måste göra ett avslut här på bloggen också.
Antalet ord som beskriver båda delarna i utbytet kan bli hur många som helst, men här är ett smakprov.

Kor, masala dosa, traficjam, bindis, flättor, sari, salwar, mustach, Ananya Trust, tamil songs, chaia, ris och sambar, pickles, lektioner, volleyboll, hål i golvet, hink och mugg, metall tallrik, höger hand, vänster hand, magsjuka, myggbet, sandaler, tid, armband, marknad, apor, Kannada, dans, lek, föreläsningar, smuts, auto, värme, vänskap för livet
- 3 månader i Bangalore, Karnataka, Indien är avklarade.

Koppargruva, Falu rödfärg, dalahäst, grannskog, skidbacke, kött, potatis och sås, pulka, fika, Arenan, musik, snöbollskrig, lekar, elvisp, diskmaskin, bakmaskin, tid, dans, festival, cykel, röda hus, familj, utflykt, sjöar, sånger, midsommar, sill och potatis, surströmming, indisk afton, stick-dance, kort-kort och linne, svenska, skånska, vår, sommar, lasange, hemresehelg laxpaj, rå mat, Stjärnan, RIA, tvätta fönster, pyssla, vänskap för livet
- 3 månader i Falun, Dalarna, Sverige är avklarade.

Det som nu återstår är att ta tag i mina sponsor uppdrag, vilket är att föreläsa på min gamla gymnasieskola Vipan, på Mötesplats 0413 och på Herbert Felix institutet där jag ska använda Netsmarts produkter. Tack mina sponsorer som gjorde min resa möjlig!

Detta utbyte är det bästa jag varit med om i mitt liv. Och jag rekommenderar alla att åka på något liknande. Man lär sig så otroligt mycket om världen, om människor och om sig själv. Jag är inte samma person som jag var när jag med min stora lila resväska steg på tåget mot Stockholm i januari. Det svåraste nu är att finna ord på förändringen. Tålamod, kreativitet, ledarskap, utmaningar, konflikthantering, problemlösning, självförtroende, förståelse, lugn...

Utbytet har inte bara förändrat mig utan även gett mig något och bland det viktigaste i livet. Vänner!
Det känns väldigt tomt ut dem, ett stort svart hål i bröstet. Sanningen är den att det kommer bara vara dem som kommer förstå fullt ut vad man varit med om.
Jag har även en syster i Indien, Sarsa. Ibland lyssnar jag på tamil songs från mobilen och minns hur vi brukade dansa, le och skratta ihop. Sanningen är den att jag ibland till och med hatade henne, men mest av allt tyckte jag väldigt mycket om henne. Syskonkärlek!

Detta blir mitt sista inlägg här. Bloggen kommer finnas kvar, men inga nya inlägg. Jag tar med mig allt jag lärt mig och ser världen med lite nya ögon.

Namaska till er alla!

Nu är det slut

Indierna är åter i Indien och jag försöker komma tillbaka till mitt "vanliga" liv, vad det nu innebär. Jag har utvecklats som person och vet inte om mitt nya jag passar in i det gamla. Jag har mer energi och vågar mer. Vill inte fastna på ett ställe för länge utan vill utforska och uppleva.

Är just nu på besök i Norrköping hos Lisa, en kompis jag pluggade ihop med i Sundsvall. Jag njuter av sällskapet men även av friheten att göra precis vad jag. Jag har ingen indisk parkamrat att tänka på och jag kan åka vart jag vill.
Men samtidigt som allt känns bra så saknar jag dem och det känns konstigt att vara "ensam". Sarsa har en speciell plats i mitt hjärta och hon har blivit som en syster.

I sommar har jag inga planer, men tackar ja till alla upptog och dricker gärna vin i en park och prata. Så hör av er, för nu är jag FRI!!!

Midsommar

Det regnar och regnar. Varför kan det inte vara sol på en dag som denna, Midsommar. I år ska jag fira högtiden så traditonellt det kan bli, Dalarna, spelmän, folkdräckt, dans och sång runt midsommarstång, sill, potatis och jordgubbar.

Jag ser verkligen framemot det och kommer ha kameran i högsta hugg. Men det roligaste med idag är att den kommer vara så så ny för nio andra. Våra indier. De kommer titta storögt på oss och undra varför vi hållerstår i en stor cirkel och håller okända människors händer runt en stång som är avbilden av en mans könsorgan, och sjunga och dansa om små grodor och prästens kråka.

Efter dans blir det mat. I mängder. Små, söta färskpotatis, sill i olika smaker, gräddfil med klippt gräslök i och bröd. Frågor om sillen är kokt eller inte kommer ställas. En del kommer smaka och svälja ner snabbt, andra kommer inte våga smaka och drömma om en skål ris. Det kommer sjungas nubbevisor och små glas kommer skålas. Kinder kommer bli rosigare och ljudnivån högre. Middagen vara i timmar och man sitter på sin plats tills rumpan värker. Hemgång blir det när solen börjar gå upp igen och matbordet har blivit dansgolvet.

Glad midsommar!

Tankar om nu

Namaska till er alla!
Jag måste erkänna att jag börjar bli väldigt dålig på att blogga och jag kan inte skylla på något. Dator och internet har jag tillgång till dagligen och saker händer hela tiden. Roliga konversationer och händelser, men trots det skriver jag inte om det. Jag skriver inte ens i min personliga dagbok särskilt ofta längre. Kanske beror det på att saker inte är lika spännande längre som förut eller som jag tror främst är anledningen är att jag börjar känna mig lite trött på utbytet.
Misstolka mig inte nu: Jag ångrar inte att jag är med och jag njuter av varje stund, men jag börjar känna mig mätt. Tänk sex intensiva månader.
Jag tror det är fler än jag som börjar känna mättnadskänsla, och längtar efter personlig frihet. Jag tycker om alla otroligt mycket, men skulle behöva ta några djupa andetag utan dem också. Jag kommer antagligen ångra mig otroligt att jag tänkt så när vi skiljs åt den 24:de. För jag vet redan nu att jag kommer gråta och sakna dem alla otroligt.

Bilder från utflykten till Laknäs vid Siljan.

Konsert på Arenan Cello möter Metallica

Tårtkalas för Ylva

Minigolf med gruppen

Vattenkrig

Snart tillbaka i Skåneland

Snart är utbytet slut och jag vet inte hur jag känner. Jag känner lite lättnad att jag snart är fri och kan göra precis vad som faller mig in. Inte behöva tänka på någon annan, ta eget vardagslivs ansvar och inte vara fast på en punkt (stad).
Men främst är jag ledsen. Jag kommer känna en sån enorm saknad när det är över. Var är min partner? Kommer kännas som om någon opererat bort en bit av mig och sen bara sytt ihop utan att fylla tomrummet. För tomrum kommer det vara. Var är gruppen? De som gett stöd i alla lägen, och som känner en så väl. Jag är lite blödig när jag tänker på det, och går runt och säger till dem att jag kommer sakna dem så!

Vi fick tipset att vi ska börja förbereda oss för avskedet, och jag försöker tänka ut hur jag kommer reagera och antingen kommer jag gråta eller trösta. Men jag vill inte riktigt tänka på det. Jag vill bara leva här och nu, och njuta av den sista tiden!

Vad har hänt den senaste tiden:
- Temadag på en gymnasieskola i Falun. Jag och Sarsa visade vårt indiska projekt som är en föreläsning om fyra barn på Ananya, deras drömmar, åsikter och attityder. Gick bättre än förväntat.

- Indisk afton med värdfamiljerna. Vi hade sari och dansade en indisk dans, bjöd på indisk mat där man åt med händerna, vilket var ovant för värdfamiljerna. Sjöng indiska låtar och umgicks. Lyckad kväll.

- Vår utbildningsdag om homosexuella i Sverige. En man från Rfsl kom och pratade och vi alla fick ställa frågor. Trots att indierna inte accepterar homosexuella så kan de börja reflektera om det och acceptera att det finns homosexuella i Sverige.

- Framtidsångest. Funderar mycket på vad jag vill göra efter det här. Jobba, plugga, volontärarbeta?

Söndag: Balklänning, Eslöv och Wii

Sarsa frågar mig på morgonen om inte hon kan få testa min balklänning. Svaret blev själklart!
Klänningen passar precis och när hon står framför spegeln kan hon inte tro sina ögon.
"I look so beautiful, I can't believe it"

Hon står framför spegeln länge och tittar storögt. "I look like a Christian girl"
Jag frågar vad hon menar med det, då säger hon som en brud på väg till sitt bröllop.

Stenberget

Vi åkte senare till Eslöv och gick en tur i staden. Vi startade på Gårdsåkra, där jag bodde förut, och hon blev inte så imponerad av glashuset som jag trodde hon skulle bli. Därefter ner till Trollsjön, en park som jag tror alla Eslövs bor är ganska så stolta över och hänger mycket i. Därefter till Stenberget. När jag var liten minns jag det berget som jättehögt och det tog väldigt lång tid att gå uppför, men jag inser nu att jag hade fel.

En sväng in till kyrkan, som snarare är större än jag minns. Religion är stort i Indien och det finns en massa tempel överallt, och i Sverige har religion varit stort. Om du tänker efter finns det inte en kyrka i varje samhälle, by och stad. Ibland finns det till och med flera. Sarsa har i alla fall reagerat på alla våra kyrkor.

Vi gick därefter till Stadsparken och en liten tur i stan. Ett besök till min bror och hans sambos längehet som de köpt medan jag var i Indien. De hade varnat oss att det skulle se ut som en byggnadsplats, och när jag kommer in är det, det första jag säger är:
"Det ser verkligen ut som en byggnadsplats" Jag trodde inte de menade det på allvar.
Eslövsrundan gick väldigt snabbt, men staden är ju inte så stor. Jag kan få lite svindel när jag jämför Bangalore, 6 miljoner staden, och min hemstad där det bor runt 18 000!

Där hemma blev det pannkaksfest med hela familjen och min mormor hade stekt pannkakor större delen av förmiddagen. 17 ägg och 3 liter mjölk!
Min mormor är underbar. Vi åt så vi nästan storkna och hade en trevlig stund.

Lite senare på kvällen spelade Linda, Thomas, jag och Sarsa Wii. Hon blev väldigt imponerad och tyckte det var väldigt kul, och bilden visar tydligt att hon var mer in i spelet än de andra två. Hon tog i med hela kroppen och när vi spelade tennis var hon som en riktig tennisspelare och gjorde ljud och allt.

Kvällen innan hade Sarsa gjort Mehandi på mig, min mamma, Linda och sig själv. Hon är så himla duktig på design och vi alla var riktigt imponerade.

Lördag: slott, prins och draghund

Lördagen var till en början en seg dag. Både jag och Sarsa var väldigt trötta efter den långa dagen igår coh vi sov länge och slöade därefter på soffan tills mamma kom över och vi åkte runt i Eslövs trakten och kollade på slott. Vi har en hel del i min hemkommun.

Först ut var Trollenäs slott, som har en vacker slottsträdgård och bodar med konst i. Ibland önskar man att man var rikare.

Sarsa, mormor och mamma

Självklart hoppbild, och sjalen till de indiska kläderna visar ännu en gång att den är opraktisk och ivägen.

Därefter Trolleholmsslott, men som blev en liten besvikelse då man inte kunde gå i trädgården. Utan man gick in på en stig genom en vildvuxen trädgård tills man kommer ut på en grusstig och man ser slottet. Stigen tar sedan slut och det är en stor gräsmatta framför en, och skylten "Gräsmattan får ej beträdas". Typiskt!

Vi tar några bilder och vänder. Besvikna.

Kör därefter bort till slottet där den svenska prinsen för närvarande bor - Skarhults slott. Slottsträdgården är privat så ingen promenad, men jag och Sarsa tog bilder, och medan jag plåtar Sarsa säger hon att prinsen får skylla sig själv att han missar oss snyggingar här utanför.

Senare på kvällen efter god middag - tacogratäng, hjälper jag min syster Linda med dragträning på Gizmo. Det går till så här, man är två personer, en som cyklar och en som springer ihop med hunden. Hunden har en sele och ett rep som är kopplat till en cykel, "springaren" peppar hunden och börjar springa och försöker få hunden att springa med. Den som cyklar börjar trampa men inte för mycket, för tanken är att hunden ska dra cykeln som en släde. Hunden springer efter "springaren" och börjar drar cykeln. Gizmo ska bli en slädhund när han blir stor.