Flygresan

Detta ar taget fran min dagbok skrivit den 17 januari:

Sitter nu pa planet till Bangalore. Kanns valdigt konstigt och jag ar nog lite radd. Men kanske mest forvantansfull. Vill bara komma fram, inte sitta pa planer i atta timmar till.

Forsta flygningen kandes nervost och pirrigt. Har sett framn emot den samtidigt som jag varit livradd. Tank sa stortar planet. Tank sa dor jag. Jag ar for ung for att do!

Fran Arlanda till Frankfurt satt jag bredvid tva andra deltagare, Sara och Tina. Tina ar som mig inte sa erfaren nar det galler flygande medan Sara ar van. Bade jag och Tina blundade nar planet skulle starta och lyfta. Min puls slog alldeles for fort, och lyckokossan jag fick av min syster kramade jag om sa hart jag kunde. Forsokte att inte tanka sa mycket. Uan halla huvudet tomt.
Sa har sag jag ut innan planet lyfte.

Nar planet borjade lyfta tittade jag ut. Blev radd, och borjade blunda. Fast samtidigt ville jag se mer. Magen borjade pirra och det kandes som om att aka berg och dalbana. Kandes inte sa farligt som jag hade trott. Kanske beror det pa att jag kande mig trygg i mitt sallskap och att jag hade ett mal. Indien!

Resten av resan till Frankfurt gick bra. Kunde inte sova trotts att jag gick upp kl 3 pa morgonen och inte sovit sa mycket. Jag satt och pratade med Sara istallet och tittade ut ibland. Och blev lite fascinerad over hur hogt upp man flyger och hur vackra molnen ar.

Landningen da. Tryggheten att borja se mark, men magen och kroppen skrek "vi haller pa att falla, gor nagot!" Men det fanns inget att gora.
Tina kande en trygghet att se marken, trots att landningen ar det mest kritiska ogonblicket. Och vi borjade skamta om vad som kunde handa. Att planet fortsatte rilla och for in i ett hus. Vi borjade skratta jattemycket och en del tror nog det var av gladje, men det var aven valdigt mycket av nervositet och oro.

Vi hangde sen runt pa Frankfurts jatteflygplats. Fast jag trodde att det skulle vara mer affarer och saker att gora. Men det fungerade.

I sakerhetskontrollen kandes de mycket mer arga an i Sverige. De hade ihopdragna, bitska ansikten. Jag lyckades denna gang ga igenom utan att det pepp. (Stolt)

Nu kommer vi till den jobbiga delen. Vi lyckades fa platserna hyfsat bra ihop pa forsta planet, men nu inte. Jag har plats K51, medan de flesta har Jxx. Jag sitter bredvid en indisk man och en kvinna jag tror kommer fran spanien. Jag ogillar att jag sitter sjalv. Var ar min trygghet.

Jag fick forsoka halla tillbaka tararna och krama om lyckokossan. Forsoka att inte tanka Jag dor! Jag dor!
Tittar ut trots att jag ar radd. Angrar mig och blundar. Sen tittar jag ut, blundar. Och sa vidare.

Far forsoka att inte tanka och njuta av den underbara utsikten istallet. Det ar valdigt fint och jag tror att vi ar uppe pa 14000 meter. Laskigt. Ska forsoka sova lite nu. Ar inte lika radd langre.

Vart valdigt stora plan till Indien.

Status: Helen i Indien

Sitter pa ett skapigt internet cafe i Indien. Ner i en kallare i nagon butik. Jag sitter i ett litet bas och nagonstans i lokalen spelar nagon indisk musik.
Det luktar lite illa, och det finns en svag doft av urin. Jag forsoker hitta ett usb uttag men hittar inget, hade velat lagga upp lite bilder, men det far nog vanta tills jag hittar ett annat internet cafe.

Tankte lagga upp lite olika texter nu. Sa ni har lite olika sorters lasning. Lite sur over att jag inte hittar usb uttaget, for jag har ju lovat bilder.

Stockholm

Imorgon börjar själva utbytet. Jag och en gymnasiekompis, Sara, som ska åka på Thailandsutbyte ska åka ikväll med nattåget från Lund till Stockholm, kl 23.23. Känner mig riktigt peppad men även väldigt nervös. Känns konstigt att det man längtat efter väldigt länge snart är verklighet.

I Stockholm är det läger för alla deltagare. Och det ska bli kul att träffa alla igen, och lära känna alla bättre. Sen på lördag bär det av. Galet!

Kommer nog ta ett tag innan jag skriver igen. Men när jag väl är i Indien och hittat ett internetcafé så blir det lite fler inlägg.

Toapapper

I Indien äter man med höger hand och använder vänster till toalettbesök. Detta skrämmer en del. Min mormor är en av de personer som är skrämda och utbrast när vi pratade om det:
- VA!? Du tar väl med toapapper?!

Mitt svar var då att det ordnar sig. Jag får ta seden dit jag kommer. Men efter lite grubblande kände jag att jag vantrivdes och blev lite äcklad av tanken att använda min hand och inte toapapper. Så jag åkte till kära Berga lågpris och köpte tvättservetter som man vanligtvis torkar barnrumpor med. Får se hur länge de varar.

Fördomar

Fördomar är ganska så kul att prata om. Mina fördomar om Indien är att man enbart äter curry och på gatorna kommer det vara väldigt mycket kor, nästintill fler kor än människor. Alla kvinnor har super färgstarka kläder och alla har en färgprick i pannan.
Engelskan kommer låta som Apu i Simpson och kvinnors uppgift är att vara hemma och föda barn. Standaren är väldig låg och hygien är ganska så lågprioriterat.

Lite fördomar som familj och vänner har sagt är att de tror att indier bor i hyddor eller vad som helst förutom hus eller lägenhet. De har även funderat över om det finns mobiler, datorer och internet i Indien? Man badar bara i smutsiga floder, och duschar finns inte.

Det var några. En del blir kanske upprörda och tänker "nej, så får man inte tänka" andra tänker "men det är ju så jag tror också" . Fast att säga det högt till andra är lite känsligt.

Det lärorikaste med fördomar är när man får möjligheten att bryta dem. Och bästa sättet att göra det på är att åka till Indien och se efter själv. Och det är ju det jag ska göra!

Vad har ni för fördomar om Indien?

Intro

Den 14 januari börjar mitt livs största äventyr.
Jag ska åka på ett ungdomsutbyte som heter SWY – Sweden World Youth.

Utbytet pågår i sex månader och består av en utlandsfas och en Sverigefas. Jag kommer först att vara i Bangalore i Indien och därefter i Falun i Sverige.

När jag och de sju andra svenska deltagarna anländer i Indien kommer vi träffa de åtta indiska deltagarna. Vi kommer då att bli indelade i par, en svensk och en indisk deltagare och tillsammans med sin parkamrat bor man hos en värdfamilj, som man kommer att dela sin vardag och mycket fritid med.

Jag och parkamraten kommer även att volontärarbetar ihop. Temat för utbytet Indien/Sverige är mänskliga rättigheter och socialt arbete. Arbetsplaceringen för mig och min parkamrat kommer att vara inom temat för utbytet. Som till exempel arbete med socialt utsatta människor; fattiga, barn, kvinnor, funktionshindrade.

Efter tre månader i Indien åker både de svenska och de indiska deltagarna till Sverige. Och i Sverige gör vi samma sak som i Indien, bor i värdfamilj och volontärarbetar. Alltså är utbytet ömsesidigt. Vi svenska deltagare får uppleva deras kultur och de indiska våran. Och kanske får de indiska deltagarna svar på varför vi svenskar är som vi är efter tre månader i Sverige och tvärtom.

Nu har ni möjlighet att följa mitt sex månader långa äventyr. Här kommer jag att dela med mig av mina upplevelser både bra och dåliga, och självklart kommer det vara mycket bilder.