Spettekaka

I Skane finns det en bakelse som heter spettekaka, men som stavas antagligen spettkaka. Det ar en kaka gjord pa agg och socker och ser ut som torn. Det ar inte manga som tycker om det. 

I Indien ser manga tempel ut som stora spettekakor. Sa varfor inte ta en hoppbild framfor en jattespettekaka.

 

olikhet 1

Haha, denna skylten sager valdigt mycket om Indien. Please do not wash your mouth and spit.

Ko

Min blogg heter kossor och curry och jag har annu inte lagt ut en bild pa en ko eller curry. Sa det far bli lite andring. 

Forst kan jag saga att det finns en hel del kor har. Och ja, det kan sta mitt i vagen, men det ar inte sa att trafiken stannar upp utan man forsoker kora om eller sa tutar man som galningar och forsoker fa kon att flytta sig. Och oftast flyttar kon sig, men valdigt langsamt. 

Denna ko var nog lite arg pa bussen eller var valdigt hungrig, for den borjade ata pa blommorna som bussen var utsmyckad med. Den at allt. Blommor, plast och tradar. Jag och Emilia tyckte synd om den och forsokte dra ut platset ur dens mun men kon ville inte det riktigt. Men vi forsokte i alla fall. 

 

Risfalt

Att aka forbi falt med ris gor man inte varje dag i Sverige, sa darfor lagger jag upp en bild. Titta och njut!

Duscha

Haha, jag kommer pa mer och mer nar jag haller pa att skriva. Nar man duschar anvander man sig av en hink och en mugg och haller vatten over sig. Ja, precis som nar man tvattar sig efter toabesoket men med en annan hink och mugg. 

Vi har inget varmvatten pa Ananya sa jag fryser varje morgon nar jag badar, men jag borjar vanja mig. I borjan mesade jag och hallde vatten forst pa benen och sen armarna, och absolut sist overkroppen. Men det tog alltid san tid, sa jag har den senaste veckan kort machostyle. Dar man haller vatten pa stallen man fryser mest pa. Jag kan lova att bada gar valdigt mycket fortare. 

Hygien

Hur ar hygieniska forhalladerna? Svart att svara pa for det beror pa. Pa Ananya, som ar min arbetsplats och bostad ar det bra, men annorlunda mot vad jag ar van vid hemma. 

Toaletten ar halet i golvet stilen. Och jag har lart mig sitta pa huk med halarna ner, annars sitter man pa tarna. Testa ni, det ar inte sa himla latt. 
Efter du har gjort dina behov finns det en hink och en mugg du anvander for att gora dig ren. Du vaskar vatten med hjalp av vanster hand. BARA VANSTER! Hoger hand ater du med!

I borjan tyckte jag det var valdigt jobbigt, men efter ett tag kanns det okej. Kan erkanna att man kanner sig fraschare an vad man gor med toapapper. Det negativa ar att man blir blot och om det ar kvall sa torkar det inte sa fort. 

Fast det som kan kanna ackligt ar att det inte alltid finns tval pa toaletten. Om det inte finns gar jag alltid och anvander min egna tval eller Alcogel. Men gor barnen det?!

Vattnet pa Ananya kan jag dricka, sa jag slipper koka vatten eller kopa vatten flaskor hela tiden. Sa det underlattar. Men om man ar i stan, koper jag alltid. Trots att det finns behallare dar det star dricking water pa. Kanske dricksvatten for indiernas mage men nog inte for min. 

Lite om tvattning ocksa. Barnen tvattar sina klader varje dag, men jag ar lat och gor det bara pa helgerna. Sen kanns det lite jobbigt ifall barnen ser ens underklader, och kan saga " Look, there is Helenauntie's underwear"

Man tvattar vid ett stenbord som luttar lite sa vattnet kan aka ner till det utgravda diket. Man fyller en hink med vatten och om man har tur haller i lite tvattmedel eller tvalpulver om det finns. Sen lagger du i kladerna och om du vill lata det vila dar en stund. Sen tar du ett plagg och gnider in med en tval pa plagget. Mycket dar det finns flackar och dar det luktar svett. Sen anvander du en borste, som ser ut som en rycktborste och borjar borsta kladerna. Detta gor man for att bli av med flackarna, men jag vet inte riktigt hur bra det funkar. Men att anvanda borsten sliter extremt mycket pa kladerna, och du tvattar kladerna har ganska sa ofta. Oftast efter en dags anvandning. Efter skrubbning skoljer du plagget och hanger upp dem. 

Jag tycker att det ar ganska sa trevligt att tvatta. Du behover inte tanka bara gora. Fast man kan fa lite ont i ryggen om man har mycket tvatt, for det tar tid. I alla fall nar jag gor det.

Magsjuka

Forra vecka har jag vistas pa tva stallen: toan och i sangen. Jag drabbades av det som alla sager att man kommer drabbas av nar man aker till ett annat land. Diarre.

Allt borjade pa mandag. Borjade fa en massa magknip och var valdigt gasig. Men inget kom ut, och jag hade sa ont att jag grat och borjade langta hem. Pa natten slappte det och jag bodde nastan pa toaletten. Sov nastan inget under natten och jag langtade bara hem. 

Hem till min vasterlandska toa, med toapapper, handfat och bra belysning. Toa som inte ligger utomhus och en bit ifran dar jag sover. Jag ville ligga i min egna sang med mjuk madrass, och min mjuka kudde. Inte i en vaningssang med tva tunna madrasser och en stenhard kudde. Jag ville vara i mitt egna rum och ha Tuss (min katt) liggande vid mina fotter.  

For att forklara for min parkamrat hur jag madde sa jag att det kandes som om det fanns tva kranar i mig, som bada det rann ur. Vilka kranar det var kan ni ju tanka ut sjalv.

Sen att man kanner sig som gjord av porslin. Kroppen kandes sa matt, och nar jag skulle skriva lite i min dagbok pa kvallen kande jag att armen bara blev trott av att greppa en penna och skriva nagra meningar. 

Hon berattade aven att jag kanske hade blivit forbannad av en gud. Om nagon sager att nagon ar vacker, men tjock, sa kan man drabbas av magsjuka sa man inte ar tjock langre. Hon trodde att jag blivit forbannad for en av de indiska deltagarna hade sagt till henne att "you have a very good looking partner". 

Min magsjuka holl i sig enda till torsdagen. Vet inte alls vad som gjorde att jag blev sa sjuk. Nagot jag atit, eller har jag slarvat med hygienen, eller har nagon av barnen slarvat med sin och min mage fick ta smallen. 

En indisk toalett

Klader

Innan jag akte ivag till Indien, fick vi reda pa att det ar bra om vi koper lite indiska klader. Det blir lattare for oss att smalta in, och manniskor kommer uppfatta att vi respekterar deras kultur. Jag tog med mig en hel del svenska klader av tunt material, men har plats for en del indiska klader ocksa.

Den forsta helgen akte jag och Sarsa in till Bangalore for att handla lite. Och vad kan jag saga allt ar MYCKET i Indien. Trafik, manniskor, ljud, ljus och affarer. Man tror att nar man ar i en stor stad som Bangalore pa 6 miljoner invanare och vad man last it-stad, att folk ska inte stirra sa mycket nar de ser en vasterlaning. Tank om! De stirrar och stirrar. Man kanner sig som ett djur pa ett zoo. Om de stirrar for lange sa brukar jag stirra tillbaka, och tanka. Tycker du att jag ar exotisk, du ar lika exotisk for mig, sa da for val jag ocksa stirra pa dig.

Ater till kladkopet. Vi gick in i nagot stort hus med en massa affarer. Nar jag kom in borjade alla i butikerna ropa miss, come inside. Jag och Sarsa gick bara forbi dem och in i en butik efter mycket velande. Och mer velande blev det nar jag skulle valja vilka farger, material jag vill ha. Det finns ju sa mycket. Efter valdigt lang tid blev det en rod och en gron. Man koper tyget och lamnar det sen till en skraddare som syr upp det till en.

Den roda ar i nagot syntet material som man blir ganska sa varm i, men svetten torkar snabbt :P Byxorna ar stora och pasiga Gillar dem riktigt mycket.

Den grona har lite guld detaljer och ar riktigt snygg. Men byorna. Jag valde att ha tajta byxor och det gick val inte sa bra som planerat. Byxorna ar for tajta. Det spanner at jattemycket i vaderna och det kanns som om man inte far blod till fotterna. Om man sitter ner kanns det som om hela rumpan tittar ut. 
Sarsa kopte sitt forsta egna kladesplagg och var jattestolt. Har visar hon hur man traditionellt har sjalen over haret. 

Jag gillar de indiska kladerna, och jag ska kopa lite fler. Men jag ska framfor allt kopa en sari innan jag lamnar indien.

Jag och Emilia

Jag blir glad nar jag ser denna bild. Det ar pa mig och Emilia nar vi aker med bussen fran lagret vi var pa innan vi lamnades hos vara vardfamiljer el arbetsplatser. Vi kom till Indien pa natten nar allt var lugnt och stilla. Vi kors till ett hostel, Fire Flies, som kanns som ett lyxhotell och valdigt skyddat. Lugnt och stilla. Ingen av oss riktigt fortstod att vi var i Indien. Det hade kunnat vara i ett annat land. Det var val maten och de indiska deltagarna som paminde oss om att vi var i Indien.
Nar vi lamnar Fire Flies, bussas vi in i den indien. Trafiken, som ar ett kaos, alla som tuttar. Kor och manniskor overallt. Dofter, avgas, skit och soppor, kryddor och svett.
Pa radion spelar de indisk musik och vi dansar. Jag borjar sakta forsta att jag ar i Indien och detta kommer vara mitt hem i 8 veckor till. Jag alskar det!

Arbetsplatsen

Min arbetsplats heter Ananya Trust och ar en skola for barn som har hoppat av skolan eller vars foraldrar inte har rad att ha dem i en vanlig skola. Det gar ungefar 60 barn pa Ananya. Tanken med Ananya ar att inte vara en typisk skola utan ett stalle for barn att lara sig saker pa med hjalp av att ha kul. For manga barn i Indien forknippas skola med nagot daligt for de t.ex har blivit daligt behandlade dar. Ananya vill inte ha den stamplen.

Min och Sarsas uppgift pa skolan kommer vara som det ser ut nu att halla i lite eftermiddags aktiviter i temat kreativitet. Vi ska gora armband, spela teater, fotografera och dansa. Under dagen ska vi hjalpa till i koket och dar vi behovs. Kanns valdigt kul att fa halla i nagot kreativt.

Om jag ska beskriva hur det ser ut kring Ananya skulle jag saga att det ar ett stort camp med en massa sma byggnader. Lektionssalar, sovrum for tjejer och killar. Kok och matsal, duschrum och toaletter. Overallt i omradet finns det kokosnots palmer. Skolan anvander sig av sina kokosnotter och gor olika oljer och anvander det i matlagning. Eller sa bara ater man det rakt upp och ner.

Jag trivs valdigt bra pa Ananya och jag tror jag kommer gilla det. Barnen ar valdigt harliga. Det negativa/positiva ar att det ar en valdigt skyddad plats och man forstar inte alltid att man ar i Indien forran man lamnar campet.

Parkamrat

Min parkamrat heter Sarsa. Hon ar 17 ar, men fyller 18 ar imorgon. Jag blev valdigt glad nar jag fick reda pa att hon skulle vara min parkamrat, for jag tror vi kommer fungera bra ihop. Vi bada gillar att ha kul, skratta och dansa. Hon dansar superbra, medan jag dansar tontdanser.
Sarsa ar lika gammal som Linda (min syster) och jag kan se en del likheter dem i mellan. Och jag sa till Sarsa att hon ar lika gammal som Linda, och vi kommer bli som systrar, da blev valdigt glad och sa "ja, som systrar" med ett stort leende.

Nu efter en vecka ihop kanner jag mig bara mer och mer nojd. Vi forstar varandra valdigt bra och pratar mycket om vad som hander och bestammer saker ihop. Annu har vi inte brakat, vilket enligt mig ar ett bra tecken. Jag kanner att jag kan saga till henne direkt ifall det ar nagot som jag reagerar pa vilket jag gor hela tiden. Ifall jag tycker hon glommer bort mig sager jag det. Och hittils verkar det sattet fungera bra.

Jag och Sarsa

Internet cafe nr 2

Sitter pa ett annat internet cafe i samma by. Istallet for att ga ner i en kallare gar man upp for en small trappa. Jag sitter i ett litet avlangt rum med 10 datorer. Det ar jag och 4 indiska unga man som sitter har. Det ar valdigt oppet och det ar valdigt latt att titta efter vad ens granne haller pa med. Jag hor bilarnas tjuttande utanfor och flakten i lokalen gar pa hog varv. Trots det kanner jag mig varm. Mannen bredvid mig sitter och sjunger pa en indisk sang. I Sverige hade det varit konstigt men har ar det helt naturligt. Lika naturligt som att peta dig i nasan, rapa och fisa.