Fredag: kusinträff, studsmatta och Uno

Jag fortsätter med bloggande om hemresehelgen trots att det har gått mer än en vecka sedan det var. Internet och datorerna i värdfamiljen har inte riktigt fungerat som de ska så mina inlägg har blivit mer försenade än jag hade önskat.
Bilder säger mer än en tusen ord.

På väg till kusinerna i Kristianstad och en typisk bild på min mormor, tungan ut!

Kakfat!!!

Även här lekte vi leken Chi pong. Min morbror Andreas gick starkt in i leken.

Sarsa hoppar studsmatta för första gången, och är lite försiktig i början men efter ett tag flyger även hon högt ovan marken. Jag presenterar sen för alla som studsar posen High school musical, och sen var alla tvugna att göra det.



Det gick olika bra för oss alla. Trion består av, mig, Thomas och Martin.

En del väljer partner, andra väljer hund.

Kubb

Kvällen avslutas med familjetradition - Uno. Du måste nästan vara med och spela en runda för att bli "accepterad" i vår familj.

Torsdag: Domkyrka, hoppa och chi pong

Jag fortsätter berätta om hemresehelgen och börjar med torsdag.

Dagens plan var att åka till Lund och visa runt och träffa Cissi & co. Dagen började med att vi åkte med mormor in till stan och följde med och handlade. Sarsa köpte pringels med chilismak.

När vi sitter på stationen och väntar på Pågatåget som ska ta oss till Lund, visar jag henne vad jag brukade göra med pringelschips när jag var liten - en anknäbb.

När vi kommer fram till Lund är vi hungriga och går bort till mitt favoställe, hålet i vägen - Lundafalafel! Jag köper falafel och Sarsa kycklingkebab och sen sätter vi oss på en bänk på Stora torg, äter och tittar på människorna. Sarsa har ätit kebab förut i Indien men det är en helt annorlunda än det hon äter nu i Sverige, köttet är helt annorlunda och grönsaker i brödet, nej tack. Jag äter min falafel glubskt och hon petar bort tomaterna, saltgurkan och löken, så att det till slut bara är kyckling, bröd och sås kvar.

Vi går bort till domkyrkan och går in. Vi tar bilder och jag berättar så mycket som jag minns om kyrkan, vilket inte är mycket. Men jag minns jätten Finn vi tittar på stenmänniskan som håller om en pelare i kyrkan. Vi har tur för klockspelet börjar strax.

Men båda var en aning missnöjda med klockspelet och trodde att det skulle vara häftigare och längre. Några gubbar kom ut ur en dörr, böjde på huvudet vid jungfru Maria och Jesusbarnet i mitten sen gick de in genom den andra dörren. Det varade i mindre än 15 sekunder.

Vi tog efteråt en massa bilder utanför kyrkan, och framför allt hoppbilder!

Promenerade bort till Lundagård och sen stannade vi till vid fontänen, och gissa vad vi gjorde: tog hoppbilder så klart!

One, two three, jump!

Gick bort till Botaniska trädgården och min förhoppning var att växthusen skulle vara öppna, men de hade precis stängt. Så vi fick ställa oss utanför istället.


Träffade lite senare Cissi & co. Gick bort till stadsparken och käkade glass.


Efter häng i stadsparken åkte vi tillbaka hem till Eslöv, först Öresundståg därefter hederliga gula bussen, 241. Vi käkade grillmat och när det blev lite väl mycket svenska kring matbordet presenterade jag leken chi pong för min familj.


Leken går till så här - du måste täcka över dina tänder med dina läppar, om tänderna syns är du ute. Du sitter i en cirkel och du skickar ljudet chi till personen bredvid dig, ex åt vänster. Ni skickar ljudet till varandra utan att börja skratta. Om du vill ändra riktining säger du chipong och du vänder håll. Mycket enkel lek, med otroligt mycket skratt! Man ser ju inte klok ut när man måste täcka över tänderna med läpparna.

Mormor kan inte hålla sig för skratt längre och min bror försöker ge henne extra luft.

Hemresa

Jag är åter tillbaka i Falun efter en väldigt bra helg i Skåne med Sarsa. Jag var en aning nervös och orolig över hur helgen skulle gå. Kommer hon trivas? Vad ska vi göra under fyra dagar? Men allt löste sig och vi båda hade en toppen helg med mycket prat och skratt.

Resan började på onsdageftermiddag där vi träffade Sofia och Sireesha som skulle åka med samma tåg som oss en bra bit. De skulle till Växjö och vi Eslöv.

Vårt tåg var försenat och jag berättade det för Sarsa som sade förskräckt:
"How many hours!?"

Jag tittade på henne och började småskratta:
"No, no just minutes. No problem. We're not in India."
Vi skrattade och jag tänkte på hur annorlunda allt med tid är jämför med Sverige och Indien. Att tåget är försenat med några minuter är jättejobbigt i Sverige och man pustar och klagar. I Indien står man och väntar tills bussen kommer, när den kommer vet man inte men den ska komma.

Jag och Sofia kände oss mer stressade och orliga i Sverige pga tågförseningen än vi gjorde på den stora busstationen Shivajinagar i Indien säger kanske en del om oss svenskar och vår fixering vid tid. Om detta tåg är försenat hur blir det med resten? Om vi missar nästa tåg vad händer då osv.

Resten av resan gick ganska så bra. Vi fick byta tåg en extra gång i Hallsberg pga förseningen, men därefter inga problem. Sarsa och Sireesha kollade på indisk film på datorn medan jag och Sofia läste och lyssnade på musik. Jag tittade ut och såg det daländska landskapet med granskog och sjöar svischa förbi.

Vi kom fram till Hässleholm vid tio tiden och Sarsa konstaterade att här är det mörkar ute än i Falun, trots att det ljust ute. I Indien hade det varit beckmörkt och solen hade gått ner vid sex tiden.

Efter en sista resa med Öresundståg var vi framme i Eslöv. Det kändes som om tiden hade stannat här medan jag har varit borta. Det är en småstad som var vaken den natten för det var röddag nästa dag.
När vi kom ut från tågstationen var tre män i 35-40 års ålder på väg upp för de fem trappstegen till ingången och en av dem snubblade till och ramlade två trappsteg ner.
"This is a good first impression of Eslöv" sade jag till Sarsa som tittade storögt på männen.
Männen tittade på oss och sade:
"He is just tired, just tired."
Jag skakade på huvudet och sade:
"ye, ye"
De gick in i stationshuset och vi ställde oss vid vägen och väntade på mamma och Thomas. Vi skrattade båda åt händelsen och härmade deras röst när de sade att den fulla mannen bara var trött.

Det blev ett härligt möte och jag kramade hårt om min mamma och bror. Vi körde hemåt och jag pekade och berättade vad vi kör förbi för Sarsa. Här är torget, här är "gågatan" med affärer, här är där vi bodde innan. Efter fem minuter fanns det inte så mycket mer att peka på. En mil utanför Eslöv i byn Reslöv (de hade inte bättre fantasi) var vi framme hos min mormor där vi bodde under dessa fyra dagar. Ännu ett härligt möte och mormors hund Tessan kände direkt igen mig och blev överlycklig att se mig. Efter en kort pratstund gick vi och la oss i mitt rum på ovanvåningen. Jag träffade min katt Tuss som först gömde sig men när jag la mig i sängen hoppade hon upp och stannade på samma plats tills det blev morgon.

Vår

Skogspromenad

I söndags var vi ute på en skogspromenad, jag, Sarsa, Sussi och Göran. Vi tog med fika och började vandra till en utsiktsplats inte så långt från där vi bor.

Utsikter gör sig aldrig så bra på bild, men man kunde se ut över stora delar av Runn.
Mycket vackert.

Vi stannade och fikade, te och nybakad sockerkaka.

Överallt kunde vi se blåbärsris, fast inte klara att plocka än.

Vi hälsade på får och lamm i en hage på vägen hem. Jag har en förkärlek till får och lamm och blev helt lyrisk när vi mata och klappa dem.

Här bor jag

Välkomna till min gata, Vändrostvägen i området Gamla berget, Falun. Här har jag bott i mer än en månad, och börjar närma mig två. Sista backen upp till huset är den värsta och jag leder cykeln, men jag har som mål att klara att cykla hela vägen upp innan utbytet är slut.

Det typsikt svenska huset, rött trähus med vita knutar. Här är familjen på väg hem efter en promenad i skogen som ligger på andra sidan vägen.
Det jag verkligen uppskattar med att bo i Falun är att naturen är så nära, för mig är den mindre än 10 meter bort. Det är genast mycket roligare att gå på en promenad, och jag tror att om jag bott här längre hade jag börjat springa i skogen. Kanske börjat med orientering igen.

Beslut

Jag har blivit erbjuden jobb i Norge och vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag tacka ja eller inte?
Jag har glidit lite på ett bananskal och var inte riktigt förbered på att de skulle direkt säga när kan du komma?
Min värdsyster Ylva och hennes kompis I fick jobb i Norge på Coop i Stravanger. Några dagar innan de skulle bestämma sig tackar I nej och Ylva blir ensam. Ylva vill inte åka själv och kollar runt bland kompisar ifall någon vill följa med i I's ställe. Jag säger att jag har inget jobb i sommar så vi kan ju alltid prova.
Ylva mailar arbetsgivaren som gärna vill att jag ringer upp. När jag kommer hem från jobbet ringer jag upp och chefen frågar inget om min bakgrund, ålder, erfarenheter och alla andra vanliga frågor utan säger direkt när kan du komma? Vi har jobb till er båda! Har ni bostad?
Jag bubblar av lycka och säger att vi ska kolla upp det och att jag är med i ett utbyte som slutar den 24 juni. Chefen frågar kan du komma den 25? Här är det snabba puckar. Jag säger att jag måste kolla lite med boende och sen bestämmer jag mig.

Jag ringer hem och vill berätta de glada nyheterna. Min moder börjar prata praktiskt direkt. Hur tänkte du göra med katten? Var ska du bo? Jag som trodde du skulle vara hemma i sommar...
Min bubblande energi försvinner och min hjärna snurrar av tankar.
Ska jag ta jobbet i Norge i sommar eller inte? Men mest tänker jag på att jag är en hemsk människa som skaffar husdjur och sen inte kan ta hand om det. Förlåt, Tuss!

Bilder tagna från Rättivks långbrygga.

Trupp och triumf

I lördag var jag och tittade på en tävling i truppgymnastik där min värdsyster Ylva var tränare för ett lag som tävlade. Det gick inte speciellt bra för laget men det var väldigt spännande för mig att titta, men varför tänker man alltid "Om jag bara hade varit yngre hade jag velat testa denna sport" Gymnastik är en cool sport och jag vill också kunna göra volter! Är jag för gammal för att börja? Antagligen...

På kvällen blev det grupphäng i form av att titta på Eurovision Song Contest. I början hejade vi på Sverige men efter att hört Norges låt ändrade vi oss. Heja, heja Norge! Vi blev alla helt förälskade i sångaren och vi vill alla bli hans flickvän, med undantag de indiska killarna.

Konversation under Eurovision Songc Contest när turkiets bidrag uppträder:
"Varför ser hennes byxor ut så där?" - indisk kille 1
"Ser ut som en hund har bitit det i trasor" - indisk kille 2
De tittar frågande på mig.
"Jag tror det är så att hon vill se snygg ut och visa sina ben." - jag
Indisk kille 1 och 2 tittar igen på tv och kille 1 säger:
"Men varför har hon byxor på sig då?"
Kille 2 instämmer med blicken.

Vad svarar man på det?

Mittläger i bilder

Fyra dagars intensivt läger i Bjursås är avklarat och jag tömdes och fylldes med energi. Lägret var verkligen en mix av känslor: glädje-hat, skratt-tårar, gemenskap-ensamhet och lek-allvar.

Och nu i efterhand kan jag erkänna att alla tårar var värda, för nu är gruppen tightare och vill umgås ihop. Innan lägret svärmade en massa hatmoln över våra huvud och det fanns en tydlig indisk och svensk grupp. Därför gick första dagen åt att snacka, kompromissa, lösa och säga förlåt och vi behövde det! Restrerande dagar hade vi roligt ihop och byggde upp gruppandan.

Grillade korv i en kåta - horny. Ingen av de indiska deltagarna visste vad horny betydde och att förklara det är ju lite speciellt.

Handledaren Karin förklarar hur brännboll går till. Här visar hon att om man är i luften när brännaren skriker bränd klara man sig.

Vi lekte Kortleken, där alla sitter i en ring på stolar och alla får varsitt nummer från en kortlek. När ditt nummer dras får du flytta dig till stolen bredvid. Om någon sitter på den stolen du ska flytta dig till sätter du dig i knäet på den personen. Målet är att hamna på sin egna stol igen. De indiska deltagarna tyckte det var konstigt och pinsamt att sitta i varandras knä, och det var många röda kinder och nervösa skratt under lekens gång. En indisk tjej berättar att detta skulle hon aldrig ha gjort i Indien och om hennes familj får se bilderna från leken kommer de ställa en massa frågor om vad hon höll på med och inte acceptera.

Vi lekte i den lilla snön som fanns kvar.

Vi försökte göra tvåmans kullerbyttor och efter många försök lyckades vi.

Pastahjärna


Vi packade ihop och körde iväg till de sista aktiviteterna till Nusnäs och Dalahäst tillverkning och bowling i Rättvik.

Jag har nyligen förstått att måla blommor och skriva text på trä är väldigt svenskt och tillhör vår kultur, och jag tror nästan varje Svensson har någon träpryl med mönster på där hemma. Jag kan erkänna att jag har och jag köpte med mig en sak till från Nusnäs - en svart dalahäst!

De var schyssta på bowlingen och lät oss bowla för väldigt billigt pris och längre än planerat. De var bara glada att de fick ställa upp och vara first in a life time för många indier. Att jag och Sarsa kommer bowla varje måndag på jobbet hör inte till saken.