Vårtecken

Förra helgen åkte vi till ett natur område som heter Källsläten, för att njuta av vårtecknet vitsippor. Familjen hade inte varit där förut utan bara hört talas om det. Vi trängde in oss i bilen, Göran, Sussi, Ylva, Sarsa, jag och Ylvas franskakompis Clautilde (ingen aning om stavningen). De som fick plats med säkerhetsbälte på med det, de andra hålla tummarna.

Kör en liten bit från hemmet och sen ut på en grusväg. Det går upp och ner, vänster och höger. Magen vänder till och jag tänker hoppas vi är framme snart.

Vi blir osäkra om vi är på rätt väg tills vi ser en parkeringsplats med flertal bilar parkerade. Det är fler än vi som vill njuta av vårtecken. Vi stannar och traskar sedan ut i skogen.

Göran, Sarsa, Clautile, Ylva och Sussi.

När vi kommer fram till släten möts vi av ängar med vitsippor. Det ser nästan ut som tagit ur en film. Jag känner hur vårkänslorna fyller min kropp och jag vill bara dansa och svänga på min vida kjol. Vi sätter oss ner och fikar, mackor och te och saft till Sarsa, samtalar och njuter av värmen och våren.

Är det typiskt svenskt att åka ut till en skog eller äng och njuta av tystnaden? Trots att Sverige är ett tyst land om man jämför med Indien vill de flesta åka ut till en tyst plats och njuta. Väldigt underligt tyckte Clautilde, och jag tror även Sarsa tycker det. Det är redan så tyst här!

Att även åka ut till en slät för att titta på vitsippor är även ganska så underligt. Men är det vår så är det.

Självklart en partner bild. Sitter i ett hav av vitsippor.