Hemresa

Jag är åter tillbaka i Falun efter en väldigt bra helg i Skåne med Sarsa. Jag var en aning nervös och orolig över hur helgen skulle gå. Kommer hon trivas? Vad ska vi göra under fyra dagar? Men allt löste sig och vi båda hade en toppen helg med mycket prat och skratt.

Resan började på onsdageftermiddag där vi träffade Sofia och Sireesha som skulle åka med samma tåg som oss en bra bit. De skulle till Växjö och vi Eslöv.

Vårt tåg var försenat och jag berättade det för Sarsa som sade förskräckt:
"How many hours!?"

Jag tittade på henne och började småskratta:
"No, no just minutes. No problem. We're not in India."
Vi skrattade och jag tänkte på hur annorlunda allt med tid är jämför med Sverige och Indien. Att tåget är försenat med några minuter är jättejobbigt i Sverige och man pustar och klagar. I Indien står man och väntar tills bussen kommer, när den kommer vet man inte men den ska komma.

Jag och Sofia kände oss mer stressade och orliga i Sverige pga tågförseningen än vi gjorde på den stora busstationen Shivajinagar i Indien säger kanske en del om oss svenskar och vår fixering vid tid. Om detta tåg är försenat hur blir det med resten? Om vi missar nästa tåg vad händer då osv.

Resten av resan gick ganska så bra. Vi fick byta tåg en extra gång i Hallsberg pga förseningen, men därefter inga problem. Sarsa och Sireesha kollade på indisk film på datorn medan jag och Sofia läste och lyssnade på musik. Jag tittade ut och såg det daländska landskapet med granskog och sjöar svischa förbi.

Vi kom fram till Hässleholm vid tio tiden och Sarsa konstaterade att här är det mörkar ute än i Falun, trots att det ljust ute. I Indien hade det varit beckmörkt och solen hade gått ner vid sex tiden.

Efter en sista resa med Öresundståg var vi framme i Eslöv. Det kändes som om tiden hade stannat här medan jag har varit borta. Det är en småstad som var vaken den natten för det var röddag nästa dag.
När vi kom ut från tågstationen var tre män i 35-40 års ålder på väg upp för de fem trappstegen till ingången och en av dem snubblade till och ramlade två trappsteg ner.
"This is a good first impression of Eslöv" sade jag till Sarsa som tittade storögt på männen.
Männen tittade på oss och sade:
"He is just tired, just tired."
Jag skakade på huvudet och sade:
"ye, ye"
De gick in i stationshuset och vi ställde oss vid vägen och väntade på mamma och Thomas. Vi skrattade båda åt händelsen och härmade deras röst när de sade att den fulla mannen bara var trött.

Det blev ett härligt möte och jag kramade hårt om min mamma och bror. Vi körde hemåt och jag pekade och berättade vad vi kör förbi för Sarsa. Här är torget, här är "gågatan" med affärer, här är där vi bodde innan. Efter fem minuter fanns det inte så mycket mer att peka på. En mil utanför Eslöv i byn Reslöv (de hade inte bättre fantasi) var vi framme hos min mormor där vi bodde under dessa fyra dagar. Ännu ett härligt möte och mormors hund Tessan kände direkt igen mig och blev överlycklig att se mig. Efter en kort pratstund gick vi och la oss i mitt rum på ovanvåningen. Jag träffade min katt Tuss som först gömde sig men när jag la mig i sängen hoppade hon upp och stannade på samma plats tills det blev morgon.