Flygresan

Detta ar taget fran min dagbok skrivit den 17 januari:

Sitter nu pa planet till Bangalore. Kanns valdigt konstigt och jag ar nog lite radd. Men kanske mest forvantansfull. Vill bara komma fram, inte sitta pa planer i atta timmar till.

Forsta flygningen kandes nervost och pirrigt. Har sett framn emot den samtidigt som jag varit livradd. Tank sa stortar planet. Tank sa dor jag. Jag ar for ung for att do!

Fran Arlanda till Frankfurt satt jag bredvid tva andra deltagare, Sara och Tina. Tina ar som mig inte sa erfaren nar det galler flygande medan Sara ar van. Bade jag och Tina blundade nar planet skulle starta och lyfta. Min puls slog alldeles for fort, och lyckokossan jag fick av min syster kramade jag om sa hart jag kunde. Forsokte att inte tanka sa mycket. Uan halla huvudet tomt.
Sa har sag jag ut innan planet lyfte.

Nar planet borjade lyfta tittade jag ut. Blev radd, och borjade blunda. Fast samtidigt ville jag se mer. Magen borjade pirra och det kandes som om att aka berg och dalbana. Kandes inte sa farligt som jag hade trott. Kanske beror det pa att jag kande mig trygg i mitt sallskap och att jag hade ett mal. Indien!

Resten av resan till Frankfurt gick bra. Kunde inte sova trotts att jag gick upp kl 3 pa morgonen och inte sovit sa mycket. Jag satt och pratade med Sara istallet och tittade ut ibland. Och blev lite fascinerad over hur hogt upp man flyger och hur vackra molnen ar.

Landningen da. Tryggheten att borja se mark, men magen och kroppen skrek "vi haller pa att falla, gor nagot!" Men det fanns inget att gora.
Tina kande en trygghet att se marken, trots att landningen ar det mest kritiska ogonblicket. Och vi borjade skamta om vad som kunde handa. Att planet fortsatte rilla och for in i ett hus. Vi borjade skratta jattemycket och en del tror nog det var av gladje, men det var aven valdigt mycket av nervositet och oro.

Vi hangde sen runt pa Frankfurts jatteflygplats. Fast jag trodde att det skulle vara mer affarer och saker att gora. Men det fungerade.

I sakerhetskontrollen kandes de mycket mer arga an i Sverige. De hade ihopdragna, bitska ansikten. Jag lyckades denna gang ga igenom utan att det pepp. (Stolt)

Nu kommer vi till den jobbiga delen. Vi lyckades fa platserna hyfsat bra ihop pa forsta planet, men nu inte. Jag har plats K51, medan de flesta har Jxx. Jag sitter bredvid en indisk man och en kvinna jag tror kommer fran spanien. Jag ogillar att jag sitter sjalv. Var ar min trygghet.

Jag fick forsoka halla tillbaka tararna och krama om lyckokossan. Forsoka att inte tanka Jag dor! Jag dor!
Tittar ut trots att jag ar radd. Angrar mig och blundar. Sen tittar jag ut, blundar. Och sa vidare.

Far forsoka att inte tanka och njuta av den underbara utsikten istallet. Det ar valdigt fint och jag tror att vi ar uppe pa 14000 meter. Laskigt. Ska forsoka sova lite nu. Ar inte lika radd langre.

Vart valdigt stora plan till Indien.